Lite oklart just nu

Så är läget, och jag vet inte vad jag ska skriva här just idag.
Jag har hunnit med (läs: prioriterat) ett till innebandypass, och denna gång blev bollmärkena lite hårdare, lite rödare.
Och jag gjorde mitt första mål igår :) ! Även om jag inte gjorde det med exakthet och så, så blev det mål. Awesome.
Måste öva lite mer nu bara. Och försöka vara mer vid de andras mål istället för att låta min kropp ta de träffar som de andra försöker få in i vårt mål. Men men, jag lär mig tids nog. Det är fortfarande superkul :D
Det är mycket just nu för mig, och jag kanske inte är lika glad som jag brukar, det är som sagt lite oklart, men jag börjar få kläm på vad som behöver hända.

Lite trist är att jag är ganska lättrörd nuförtiden. De borde t.ex. ha triggervarningar innan de visar reklam med folk som är cancersjuka eller liknande. Jag förstår att det är viktigt att sprida information, slå an en ton och visa folk att man kan bli frisk. Det är viktigt att många ser och stödjer kampen.
Men jag blir ändå inte bara lite rörd, jag blir mycket rörd, rentav skitledsen. Och det är jobbigt.
Det är tur att jag inte tittar på TV så ofta.

Imorgon är det spexträff igen :)
På fredag blir det en kårkväll med syrran :)
På lördag blir det en härlig fest med spexarna :)
Söndag är också lite oklar.

Men det blev iallafall 4 smileys av 7 möjliga.

Så trött men nöjd :)

Hade en lugn måndagskväll med lite handling och lite diskning, skippade simningen och tur var väl det för på tisdagen började jag spela innebandy. Jag och 10 karlar mellan 20-45 år (tror jag).

Så. himla. kul!!! 

Och självklart blev jag träffad, ett flertal gånger av innebandybollen och av adrenalinpåslaget. Jag hade så kul att jag inte märkte att en nagel var trasig förrän jag såg blodet (ena sidan av den nageln gör fortfarande ont och idag är det torsdag...).
Jag bestämde mig direkt för att jag ska dit igen på tisdag den 29e :)

Onsdagen var minst sagt smärtsam, delvis på grund av såret på fingret som förmodligen har blivit infekterat, jag gick krokigt för att jag var så stel i korsryggen, benen och mina gluteus maximus ska vi inte tala om :P av den summan så blev ingen simning på onsdagskvällen heller
(men nästa vecka blir det lite av allt tänker jag!)

Idag är det torsdag och jag har stretchat lite, jobbat mycket och fått massage i 30 min (så värt!)
och därefter åt jag god mat och begav mig till spexträffen efter att ha köpt ett nytt par av min favvobyxmodell :) men efter det ska jag inte köpa fler kläder på ett tag, för den 30 oktober ska jag, syrran och fina vänner åka till Ullared :D wohoo!
Det kommer bli legendariskt.

Med blicken riktad framåt (även om jag ibland ser bakåt)

I onsdags var jag och simmade, även om jag inte hade någon med mig kändes det viktigt för att försöka få in någon sorts rutin, med simning 1gång/vecka. Så jag simmade i 20 minuter.
Torsdagskvällen förgylldes med en lekträff med teatergruppen och sedan blev det fredag.
Denna fredag bjöds det på lite shopping och en lugn kväll, bara för mig själv.
Lördagen var mycket mysig med glada människor och hundar på ett födelsedagsfirande för två nära. Fick även en stor dos valpgos vilket var mycket uppskattat, samt några rivsår från valpens bissingar (vilket var mindre uppskattat, men jag tycker om henne ändå :) ) sedan blev det hemfärd till Vässan.
Lördagskvällen var lugn och skön. Jag har återupptäckt min målarbok som jag köpte för några månader sedan, och den är mycket avstressande för mig. Dess mönster är lugnande eftersom de är helt symmetriska och jag bara behöver färglägga dem, ett efter ett, och jag behöver inte fundera så mycket. Jag behövde heller inte fundera så mycket under denna söndag. Jag tog det lugnt, har diskat lite och träffade min fina syster för en fika och lite snack. Sedan gick jag hem, läste lite och badade, utan att fundera så mycket då heller, vilket var skönt.
Fundera och analysera är annars något som faller sig naturligt för mig. Jag är dessutom inne i en period där jag vrider och vänder på mitt liv och mitt mående. Jag vill komma vidare, framåt, förändra.
Jag vill intensivt gärna ha barn, men jag är "gammalmodig" och vill absolut inte vara ensam om det.
Jag ska inte säga att jag mår dåligt när jag ser andra vara lyckliga med sina barn, men jag önskar ofta det som de har. Den fantastiska kärleken som jag ser, och som jag unnar dem att ha.
Men eftersom jag just nu är ensam, och inte har ens en flört på gång, så står jag som fastfrusen och kan inte få den förändringen. Det händer även att tårarna kommer då, men det är inget jag talar högt om, som ni kanske vet. Tårar är så klart inget att skämmas för, men när jag talar om saker som bränner, så går det ganska fort innan tårarna bränner bakom ögonlocken. Och jag gillar inte att gråta.

Halva september är puts väck

Hösten tänker inte ge med sig igen, det visade den tydligt idag när jag inte fick se solen förrän det var dags att gå hem från jobbet...
Jag är nästan frisk nu, jag har jobbat hela förra veckan och jobbar denna vecka också.
Förra söndagen (6/9) var det filmkväll och vi såg Grease, en klassiker som jag har sett hur många gånger som helst. Det är mysigt när alla sjunger med, och vi delade broderligt på fikat.
Under veckan som gick efter filmkvällen var jag och simmade med en kompis under två kvällar, jag måste säga att det känns bra att vara på banan igen, och planen är att stanna på banan denna gång. Jag hann även med att vara på SpexPack's lekträffar och det var roligt att träffa nya och välbekanta ansikten, och så fick jag ju leka kortleken vilket ligger mig varmt om hjärtat.
Annat som gör livet gladare är att se rookiesarna på MDH tävla i Spex. Jag tycker nog att rätt lag vann i torsdags, och hoppas att flera av deltagarna fått smak för Spex och vill göra mer av det.

Veckan flög iväg snabbt, och väl framme vid fredagen åkte jag och syrran buss till Uppsala där vi mötte upp en god vän, för att åka till Sundsvall och hälsa på en annan god vän och dennes lilla dotter.
Helgen blev fin, även om vädret var dåligt. Vi umgicks, åt gott, gullade med barnet (och katten och hunden), shoppade och tittade på film i två dagar innan det blev söndag och dags för hemfärd. Det var första gången för mig i Sundsvall och jag vill absolut åka dit igen. Det är något med luften där (precis så som det är i Dalarna) och jag blir alltid lugnare och mer harmonisk då.
Jag trivs med livet helt enkelt. Och det är något man ska unna sig.

2 steg framåt och 1 tillbaka, eller hur nu talesättet går

Idag var jag så otroligt rastlös (och hungrig, för en gångs skull) att på eftermiddagen tog jag de krafter jag hade skrapat ihop och satte mig på bussen ut till Erikslund. Jag hade sug efter en ostpizza.
Redan när jag hade bytt till den andra bussen kände jag att det kanske inte var den bästa idén jag fått, jag hade någon sorts feberkänning, men envis som jag är fortsatte jag resan och var ändå glad när jag kom fram till shoppingcentret.

Jag menar, jag har ju inte sett så många andra människor på ett tag.

Det var det jag tänkte på mest, när en är van att arbeta på kontor med människor omkring sig 5 dagar/vecka, blir det snabbt ensamt att vara hemma och vara sjuk. Jag vet att jag gillar att vara ensam - ibland. Men när det inte är självvalt, så känner jag mig i vissa fall så fruktansvärt ensam.
Och jag vet, det kan ha lite att göra med att hösten är här, och det blir kolsvart ute om kvällarna, men jag vet att jag skulle trivas bättre om jag inte behövde leva ensam. Jag saknar att bo med en partner, och det blir så extra tydligt den här tiden på året.
Ibland vill man bara kura ihop sig med någon man gillar, och det är alltid mysigare att vara sjuk när man ändå kan umgås med någon (som kanske också blir sjuk, men iallafall).

För att tala klarspråk - jag har velat bo med, men framförallt velat hitta en partner, i ungefär 1,5 år.
Jag har provat några dejtingsajter, och gått på några dejter. Jag kommer nog alltid gilla att gå på Kåren och jag är fortfarande med i min teaterförening, även om jag inte varit så aktiv på senaste tiden. Hoppet finns fortfarande hos mig, och det ska väl mycket till innan det försvinner, men kan inte denna någon bara hitta mig istället?
Är det för mycket begärt?
Förmodligen.



Fast just ja, hoppet var det ja :)

Long time no writing

Vet att det var längesedan sist, och det har hänt en del kul saker, och två mindre kul saker också (men jag och det är på bättringsvägen igen).
Vi kan börja med en kul fredagskväll (den 28e augusti) då jag och syrran tog tåget till storstaden.
Vi checkade in oss på en båt som gungade för mycket även fast den var liten, och efter många om och men tog vi oss till festområdet, då var vi båda hungriga, men skyndade oss upp till lägenheten.
Vi och fler andra goa människor överraskade födelsedagsbarnet rätt så bra, och hade sedan en mycket rolig kväll (mat är bra grejer också). Vi tog oss sedan med tunnelbana till båten, och det gick faktiskt att sova efter att ha intagit en åksjuketablett (trodde jag). Vi hade ställt klockan på ungefär 9 eftersom vi hade bestämt brunchträff med fina kusiner, så vi gick upp i tid, checkade ut, promenerade en bit och åkte tunnelbana igen, från slussen till T-centralen. Promenerade sedan till centralen.

Och däremellan någonstans försvann min plånbok.

Paniken var ett faktum, och jag tvingade min snälla syster att följa med mig och backtracka en bit, även om det var helt logiskt att plånboken inte skulle ligga på marken någonstans, så kändes det ändå skönt att göra något. Jag lyckades släppa det efter ett tag, men sedan när vi kommit fram till hotellet där vi skulle möta kusinerna så bröt jag ihop. Jag spärrade det som kunde spärras, och gjorde en polisanmälan. När kusinerna kom hade jag tagit mig samman, och lyckades äta frukost och ha det riktigt trevligt :)
Därefter tog vi oss till Starbucks för kaffe medan vi väntade på att tåget till Örebro skulle gå (och vi försökte ordna tågbiljett åt syrran med ett superdumt system!). I både Stockholm och Örebro sken solen, så vi hade det bra. Väl framme i Örebro handlade vi inför morgondagens frukost och mötte en vän där vi minst anade det. Väl på festen för en mycket härlig vän som fyllde jämnt blev vi bjudna på fantastiskt god mat och vi hade det jättetrevligt :) jag slocknade ganska tidigt efter allt ståhej, och söndagen blev väldigt lugn.

Måndagen på jobbet gick snabbt, och sedan var det dags för Blodomloppet :D
Det var kul, med mycket bra sällskap och fint väder (tack Västerås!) 5040m på 1h 1min.
Jag är nöjd under omständigheterna.
Men jag var väl inte helt frisk när jag började, för dagen efter kom "straffet".

Förkylningen med stort F. 

Tror aldrig jag har känt mig så under isen... eller ja, kanske en gång när jag var tonåring.
Idag är det torsdag, jag har hunnit få nytt bankkort och nytt ICA-kort (yay) och jag är fortfarande hemma från jobbet, så ni kan ju tänka er vilket virus det är. Det känns som att jag är i karantän.
Jag har hunnit läsa massor och börjat kolla på en ny serie, jag känner mig smått psykiskt instabil men det ska väl lösa sig det med så småningom. Det blir en lugn helg, och jag hoppas kunna jobba på måndag.
Ha det fint allihop, om ni läser detta :)