japp ni kan dra slutsatser nu...nej, jag är aldrig helt nöjd
men hur känns det när man är helt nöjd då? jag tror jag har upplevt det förut... som typ när jag fick komma ner från den där supervidriga upplevelsen i Budapest. Jag skulle tvunget åka i den där karusellen, ni vet en sån med snurrande armar man sitter fast på, för jag var ute efter en adrenalinkick och min syster (som nog tänkte likadant) följde med såklart. Vanligen tycker jag att det är jättekul med "läskiga" karuseller, men det där blev bara för mycket. Jag satt lite löst i sätet, och man kände att även om man var fastspänd satt man och hängde löst i rörelserna, då fick jag en sorts panikattack, ni vet den där "ta-mig-ner-fort-som-fan-innan-jag ramlar-ner-bryter-nacken-och-dör"-känslan, och tårarna rann och jag skrek, syrran märkte efter en stund att det inte var ett "bra" skrik, och sedan när färden var över frågade den ena av oss om vi tyckte det räckte med åkande för den dagen, jag satt och skakade och det var svar nog tror jag. Då var jag nöjd ändå :)
