Min första kärlek var en brun mjuk nalle som hette Brumme.
Just idag känns det otroligt barnsligt att nämna det men så var det, och att det var just Brumme som var nummer ett på min lista, ja, det kan ju bero på att jag var ett litet barn på den tiden.
Gosedjur var det bästa som fanns, och när jag skulle sova var halva sängen full och varje litet (eller stort) djur hade sin egen plats.
Några år senare i mitt liv hade en grannpojke knipit första platsen på listan, vilket delvis innebar att jag hellre byggde kojor, spelade TV-spel och klättrade i träd i skogen än att leka med dockor eller liknande aktiviteter. Nu för tiden tycker jag fortfarande att det är kul att klättra, inte bara i träd, och jag är fortfarande inte höjdrädd, så någonstans får jag väl tacka den där grannpojken för att jag gett mig den på att jag skulle våga klättra högre än honom
(vilket jag också lyckades med, till mina föräldrars oro och tandagnissel).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar